Yogablogg Reseberättelser & yoga ute i världen

”Yoga i Indien: resan som blev en mardröm”


Drömmer du också om att resa till Indien och yoga? Det gjorde jag också. Du vet det där uttrycket man säger när det händer något jobbigt:”detta kommer vi att skratta åt i framtiden”. Precis så skulle jag breskriva denna yogaresan till Indien. Jag fick uppleva hur det är att bli rånad, bli sjuk ute i öknen utan el och vatten och när det känns som det inget kan bli värre. Ändå blev det det.

Yoga i Indien – en utmaning

Här är min berättelse om en av mina yogaresor till Indien. Det var inte första och inte sista resan till Indien. Jag älskar Indien. Det är ett land där man verkligen kan få utmanas och får möta sig själv. Men det kan också kännas otroligt jobbigt och få en att längta efter bekvämligheterna hemma.

Yogaresa & lärarutbildning Indien

Efter tre månaders av omkringresande i Asien bultade hjärtat efter Indien och jag längtade efter att få spendera tid på ett ashram.  Jag och min vän bokade en yogalärarutbildning på Sivandande Yoga Ashram i Trivandrum.
Lite bilder från den här: yogalärarutbildning på Sivananda Ashram i Indien

Volontär i Rajasthan – som medeltiden

Efter utbildningen var planen att resa runt. Vi började med att vara volontärer i öknen i Rajasthan. Jättebra idé tyckte min vän. Jag hakade på men insåg att det inte var något för mig. Vi bodde i en liten by som såg ut att vara från medeltiden. Gråa stenhus, tak, väggar och golv av sten, typ cement. En säng som såg ut att vara hundra år gammal och en lika gammal madrass. Inget rinnande vatten. Ingen elektricitet. Visst låter det härligt? Det skulle kunna vara det, men det blev inte det. På dagarna fick vi bland annat vattna träd med kiss och avföring från kameler. Det allra äckligaste var en stor hög med avföring blandat med halm eller hö, där skulle vi in med våra händer och rensa ut, dra isär halmet. Jag kräktes, vägrade. Gick och la mig på rummet och läste. Minns inte exakt varför vi skulle göra det, vad det skulle användas till men äckligt var det.

Resan blev bara värre

Sedan blev jag sjuk. Men min vän blev sjukast. Hon väckte mig en natt. Bad mig hämta vatten. Jag hann inte ens upp innan hon satte sig på toaletten, det öste ur henne, sekunden efter, innan hon ens var klar kräktes hon och det som hon tidigare hade lämnar i toaletten skvätte upp i ansiktet. Hon såg ingenting men kunde gissa hur hon såg ut. Jag tänkte ett ljus sprang för att hämta vatten, vilket innebar att gå ut i mörkret och pumpa upp kallt vatten ur en brunn. Min vän fick sedan hälla iskallt vatten över sig, jag stod med ett tänt ljus i handen och försökte lysa. Hon skakade. Asså jag tyckte så synd om henne. Det var där det började.

Rishikesh – yogans huvudstad i Indien

Vi bokade våra tågbiljetter upp mot Rishikesh, som även kallas för yogans huvudstad i Indien. Tåget skulle dock bara gå till Haridwar, en bit därifrån. Resan var lång och innebar en övernattning på tåget. Jag kan inte sova på indiska tåg, har alltid rest som en budgetresenär och i andra klass vilket innebär att man sover på britsar, tre stycken ovanpå varandra, mittemot tre andra och på andra sidan finns två bäddar och däremellan en gång i tåget – som är som en lång korridor. Det kommer försäljare konstant som skriker ut det som de säljer. Indierna pratar och hörs. Det har alltid varit fullsatt.

Så är en tågresa i Indien

Resan gick bra. Jag njöt av att sitta på en brits med tågdörren öppen och känna ljumma vindar mot min hud. Prata med nyfikna främlingar. Skratta tillsammans. Dricka chai. Springa av tåget när det stannade för att köpa lite nötter eller bananer och snabbt hoppa på igen. Det var inte så noga. Ingen som brydde sig om man hängde ut genom ett öppet fönster eller där det saknades en dörr. Jag gillade det. Friheten. Att man fick ta ansvar för sitt eget. Att äta mat ur plastpåsar. Leva enkelt. Jag gillade dock inte toaletterna lika mycket. Helt okej att allt man gjorde sig av mig rann ut genom tåget, tror tom jag såg spåret om jag minns rätt. Men inte hur det såg ut på toaletten efter några timmar. All avföring som låg där och nästan flöt. Hur man försökte parera för att behålla fötterna rena.

Rånad på menskoppen

Hur som helst. Det blir natt och vi är trötta och lägger oss ner för att vila men man sover inte riktigt. Inte jag i alla fall. Vaknar så fort det går förbi en försäljare, så fort någon hostar, ja det är inte helt tyst om man säger så med tanke på hur många som sover där. Helt plötsligt vaknar jag, som i en dimma. Tåget är nästan helt tomt. Alla som satt i vår lilla “öppna kupé” är borta. Jag reser mig upp. Tittar ut genom fönstret och ser att vi lämnar New Delhi, en jättestor tågstation. Hur kunde vi somna? Vad hände? Jag känner mig konstig. Väcker min vän. Våra väskor är borta, allt bagage och alla presenter vi köpt under vår tid i Asien. Datorn. Till och med menskoppen 🙂
Vi får höra att det var någon som såg barn springa iväg med våra väskor, att det finns gäng som drogar utlänningar, att de sprayat något i luften.Jag vet inte exakt vad som hände än idag men det var en tuff upplevelse.

Nu måste det väl bara bli bättre, eller? Vi ska ju till yogans mecka.

I alla fall. När tåget närmar sig Haridwar stannar det plötsligt. Efter en lång tids väntan får vi veta att tåget stannar där, det kommer inte gå längre. Det finns inget annat att göra än att gå ut i ödemarken och vandra. Lite överdrivet kanske, vi är bara några kilometer ifrån staden men det känns som en evighet dit. Det regnar. Jag fryser. Har bara ett linne och shorts på mig. Kommer till slut fram till ett hotell. Betalar extra för att få varmt vatten i duschen och en värmesak på rummet. Den såg ungefär ut som en vattenspridare men metalldelen blev varm. Äntligen kommer vi bli varma!

Utmaningarna tar över

Går ut och handlar trosor och strumpor och en långärmad tröja och byxor. Kommer tillbaka till rummet. Känner hur magen bullrar. Springer mot toaletten men hinner inte hela vägen, snubblar och trillar på badrumsgolvet. Slår sönder ett glas och ja, känner hur det rinner igenom. Vi har i alla fall varmt vatten tänker jag. Men icke. Iskallt. Fryser som bara den. Fortsätter att vara sjuka och kalla. Tills vi ger upp. Vi bestämmer oss för att vi inte ska vara här. Det blir Goa istället där vi njuter av värmen och enkelheten. Vi fick en underbar tid och allting vände, så fort vi kom dit.

Yoga Indien: Att acceptera verkligheten som den är!

Man kan se det på så många sätt. Livet ger en så mycket motgångar som man klarar av. Detta var vad vi pallade. Vi orkade inte mer. Det fick bli Rishikesh en annan gång. Vilket det blev. Kanske var det livet som försökte förklara för oss att vi inte lyssnade. Att vi inte var på rätt väg. Kanske var det bara att vi skulle inse att vi var fast i våra sinnen om hur verkligheten skulle vara och behövde släppa det, men det är inte alltid så enkelt. Däremot är Indien verkligen ett land där man på något sätt utmanas i att acceptera verkligheten som den är och göra det bästa av det. Det går inte att förklara utan det måste upplevas och det är en ganska cool känsla.

Fler reseberättelser:

Min yogaresa till Indien: Så billig är maten
Min yogaresa till Indien: Krishna från Himalaya
Följ Emmelies yogaresa till Indien!
Guide: Åk på yogaresa till Indien

Ashtangayogisen Karolina fastnade i Indien och driver yogacenter

Exit mobile version