Rachel Brathen. Foto: Alea Warner PhotographyFörsta tanken morgonen efter workshopen med Rachel var ”aj”!
Aj hamstrings, axlar, underarmar.. Ja, träningsvärk enda ut i fingerspetsarna. Det blir lätt så efter två timmar på händerna.

Workshopen med Rachel som jag var på inleddes med att hon berättade om sin egen bakgrund och historia med yoga. Hur hon fann den då hon hade skadat ryggen, och att praktiken i början var långt ifrån padmasana i handstående.

Det var nog det jag uppskattade mest, att hon skapade ett space där alla var välkomna. Där det inte var något ego som skulle visas upp. Innan vi gjorde några inversions fick vi svetten att lacka genom en snabbt flödande vinyasa-klass. Tänk er Kathryn Budigs non stop flow på yogaglo. Svettigt och underbart.

Det kan diskuteras i oändlighet när man i sin praktik är redo för handstående. Jag personligen kan tycka att med allt för dålig linjering genom solhälsningar så är ens kropp kanske inte redo för avancerade inversions, men vi är alla på vår egen yogaresa. Där ingen annan kan säga vilken väg som är rätt eller fel. Vi måste hitta vår egna kompass och måla vår egen karta.

I min egen yogapraktik är armbalanser och handstående mest en kul grej. Ett verktyg för att hitta variation och för att bygga förtroendet, tilliten och modet till sig själv.

En sak som är säker är att under workshopen skedde övningarna under väldigt säkra former. Tummen upp för det!

Mer tips och tricks jag lärde mig kommer framöver! /J

Föregående artikelVad är tantra?