Det är tidig lördagsmorgon, klockan är inte mer än tre minuter över sex, och jag får ett sms från Ja’gyür Rigtsal som undrar om jag kommit fram ännu. Efter en natt tillbringad på buss mellan Stockholm och Oslo med enbart ett fåtal slumranden, kliver jag dåsig av bussen och möter Ja’gyür Rigtsal.
Hade han inte vinkat till mig och visat att han kände igen mig efter konversationen över Facebook så hade jag inte trott att den streetsmart klädda kille med stilrena glasögon är densamma som jag tidigare haft kontakt med. Vi hälsar glatt och sätter oss sedan på ett av bussterminalens caféer. Även Ja’gyür Rigtsal har rest hela natten från Stockholm. Anledningen till varför vi är här är att den engelske laman Rig’dzin Dorje är på besök.
”Rig’dzin Dorje var helt vanlig och samtidigt så dedikerad”
Ja’gyür Rigtsal har mycket humor och berättar att han är varjayana-buddhist, och sedan tio år elev till Rig’dzin Dorje. Han ser ut att vara i 35-årsåldern och berättar att han sedan gymnasiet haft ett intresse för buddhism och att anledningen till varför han fastnade för just Rig’dzin Dorje var att han tröttnat på västerländska buddhister som ”klär ut sig till österlänningar och försöker prata som dem” och gillade att Rig’dzin Dorje fortfarande var helt vanlig och samtidigt så dedikerad”. Ja’gyür Rigtsal har skägg och långt hår och berättar att håret inom hans tradition sparas ut som en länk till omvärlden. Håret ses som en länk till livet och en symbol för att allt runtomkring oss, inklusive oss själva, hänger samman. Jag behöver gå på toaletten och tackar Ja’gyür Rigtsal för att han ger mig en norsk tia för att komma in på stationens toalett.
Jag är ju buddhist, så jag försöker vara snäll, säger han och skrattar.
Allt för Tibetansk buddhistisk yoga
Det som fått mig att köpa nattbussbiljetter för att tillbringa en dag i Oslo med Rig’dzin Dorje och hans elever är att det under dagen kommer undervisas i sKu-mNye – tibetansk buddhistisk yoga. När eventet väl ska sätta igång är jag och Ja’gyür Rigtsal först på plats, och de norska zen-buddhister som suttit och mediterat under morgonen i rummet där vi ska tillbringa dagen, sitter svartkädda och dricker te i köket. Meditationsrummet är kalt med vita väggar, ett litet gyllene podium med buddhastaty längst in i mitten av ena kortändan på rummet, och med svarta kvadratiska mattor utplacerade på golvet med svarta sittkuddar på. Rig’dzin Dorje tar plats längst fram i rummet och jag, tillsammans med Ja’gyür Rigtsal och tre andra av Rig’dzin Dorjes elever sitter på varsin svart matta. Rig’dzin Dorje är klädd i vit tibetansk tantrisk lamaklädsel och har håret i en knut högst upp på huvudet, med en döskalle i silver uppbunden med röd tråd framför hårknuten.
”Jag förstår laman men ändå inte”
Då jag är ny i sällskapet och inte utövat sKu-mNye förut, så ger Rig’dzen Dorje mig en kortare introduktion, som varar i kanske en timme. Han förklarar hur buddhismen har många sätt att nå samma mål, och drar många liknelser, bland annat en om ett bilbatteri som vi vanligtvis tänker ska driva en bil, men som kan kopplas till många andra saker och ge ström åt både det ena och andra. Detta är en liknelse av den energi som människan har i sig, och som vi kan använda på många olika sätt för att ta oss framåt i livet. Senare i sin beskrivning återgår han till bilbatteriet och förklarar hur någon som aldrig sett ett bilbatteri eller ens en bil inte har en aning om vad det är de har framför sig när de ser ett bilbatteri. I huvudet på denna person uppstår då frågor om vad detta är för något, vad man kan ha det till och varifrån det kommer. Rig’dzin Dorje berättar hur buddhismens syn på den energi vi har inom oss inte har något ursprung, den kommer ingenstans ifrån och existerar bortom tid. Den finns inte heller enbart i oss, utan även i allt runtomkring oss. Den energi som är en del av mig finns både i mig utan att vara i mig, och utanför mig utan att vara utanför mig. Jag förstår, men ändå inte.
Att bli ett med allt
Vi börjar utövandet av sKu-mNye och Ellen och Johannes Foufas från Göteborg instruerar övningarna som arbetar på de fem elementen – jord, vatten, eld, luft och rymd. I alla övningar ska man hålla ögonen öppna, fokuserade på rymden mellan mig och de föremål som finns framför mig. Jag ska titta rakt in i luften, inte på någon punkt på väggen, utan hålla fokus i rymden. Detta för att befria mig från upplevelsen av att vara separerad från omgivningen, och istället uppleva hur vi alla är ett med allt. Vi gör en yogasession före lunch, och en efter. Sessionerna bygger på fem övningar – en för varje element, och är alla via sitt element kopplade till ett specifikt djur som representerar övningens element. Och nog känner jag mig som en gam som vilar i vinden när jag står med armbågarna ut åt sidorna och händerna hängandes framför axlarna och låter händerna gunga fram och tillbaka i allt större rörelser, tills armarna följer med i rörelsen.
Ger starkt utstrålning och längre liv
När Johannes Foufas skjutsar mig till bussen senare på kvällen berättar han hur sKu-mNye får honom att känna sig mer tillfreds med livet, oavsett omständigheterna och att det ger den som utövar det mycket en stark utstrålning och ett längre liv.
Vill du lära dig mer om sKu-mNye, eller rent ut sagt prova på att utöva den? Bli då vän med Johannes Foufas på Facebook och håll dig uppdaterad med alla de event som han lägger ut där.
På bilden: Ellen gör övningen Seated Garuda. Foto: Ngakma Mé-sèl Gyalmo
Skribent: Mandella Bjerking-Raeder
