Idag ska vi skicka nummer tre av tidningen om YOGA om till tryck. Hjälp, alltid lika läskigt, innan man får den i handen.
Tidningen kommer ut i affären den 25:e maj. Sedan undrar jag om jag gör fel i huvudstående, kan de gråa håren bero på det?
Sitter med en text om huvudstående nu, där olika lärare, från olika traditioner kommenterar den. Fick en text av yogaläraren Georgiana, på Natha yogacenter i Stockholm där hon skriver: ”Ett felaktigt utförande av huvudställningen kan medföra många negativa effekter, som t.ex. att man blir gråhårig och tappar håret.”
Eftersom jag upptäckt ganska många gråa hårstrån på sistone, undrar jag om det kan vara det? Troligtvis är det nog bara stressen med tidningen som börjar visar sig. Vad håller man på med egentligen?
Skrev en krönika om mitt jobb med tidningen till Göran Bolls nättidning, den kommer nog ut snart.
Men jag började så här:
Jag sitter här, 16 månader senare, med en sojalatte i handen och har precis ätit maten framför datorn. Skippade yogan i morse också. Kallduschen och jag har inte träffats på flera månader.
Det var inte så här som jag hade tänkt att det skulle bli. Jag hade trott att om man jobbade med yoga på något sätt så innebar det mycket yoga i ens eget liv. Istället har det blivit en enorm utmaning att hålla kvar yogan i mitt eget liv. Deadline, stress och hundra bollar i luften är en del av vardagen, vilket gör att det är enkelt att hamna i obalans. Jaga texter, skriva, hitta rätt bilder, bestämma upplägg för nästa nummer, kontakta lärare, redigera texterna, igen och igen. Korrläsa, igen och igen. Tidningen måste bli klar. Nu. Bokade annonser som vi inte fått in, hantera beställningar av tidigare nummer, bestämma omslagsbild, ändra designen och svara på mail. Ops, hur var det nu med upplagan och distributionen? Och texterna på omslaget behöver ändras. Nu. Snabba beslut. Allt på en gång. Plötsligt känns det som om alla hundra bollar faller ner från luften och ligger huller om buller omkring mina fötter.
