Skördetid vegetid…
Äter man sunt, tillräckligt, väl sammansatt med mycket grönt, så kan man ta till sig yogafilosofin och yamas i sin egen takt. Det kan ta minuter för vissa (särskilt på sommaren och hösten), år av försök för andra. Man är inte tvungen att bli vegetarian för att få gå yogakurs, yoga viftar inte med något helvete att brinna i, och yogans yama är välmenta praktiska råd som yogis under årtusenden märkt fungerar på mattan och i vardagen. Daglig övning (sadhana) får så småningom sinnet att gilla dem, och då mer varaktigt än om man tvingade in t ex icke-våld genom övervåld mot sig själv.
Däremot hamnar den egna kosten mitt i fokus så snart man börjar lära ut yoga. Hela listan från kött till alkohol, koffein, eller vitt socker. Fysiskt handlar det om vad kroppen verkligen behöver. Energimässigt om dels energinivån, dels frigörelsen från beroenden och onödiga energiläckor. Socialt om autenticitet, äkthet, aktning för de man försöker inspirera. De lär sig det man gör, snarare än säger. Därför handlar det mindre om deras kostval än om ens eget. Den klassiska rekommendationen är vegankost med hög andel rå resp skonsamt lagade grönsaker, basmatiris, baljväxter, frukt, kompletterad med lite laktovegetariskt som t ex dressingar eller yoghurtdryck (lassi). Vid tung fysisk ansträngning ingår mer veganprotein och kolhydrater.
Traditionella recept är t ex sag eller kitcheri (se Yogisk Gryta under ”Recept” på denna sajt). Ayurvediska kryddor som ingefära eller gurkmeja är populära inflamationshämmare för att ge smidighet i leder mm. Maten ska bidra till balans, harmoni, renhet, flyt – att jämföra med ”paltkoma” efter en köttmåltid. Den ska tuggas väl och vara rik på prana (livsenergi) som kommer från Solen och genom växternas fotosyntes lagras i vegetabilier. Kött är en omväg som i klassisk yoga anses minska livsenergin i kosten, och är samtidigt mycket problematiskt för de lärare som åtminstone nämner yogafilosofi/karma eller yama/ahimsa (icke våld). I vår tid spelar också djurskyddsfrågor och miljösamvete in, eftersom det går åt mindre åkermark per kg protein när maten är vegetarisk. Såväl fysiskt inriktade gurus (t ex B.K.S. Iyengar) som meditations- och filosofiinriktade (t ex Sivananda) la stor vikt vid yogisk kost. Sivananda, med sin mångåriga erfarenhet som praktiserande läkare, lät kosten ingå bland yogas fem grundstenar tillsammans med fysisk träning, andningsövningar, avslappning, meditation/yogafilosofi. Även Norsk Yogaskole, grundad av norska läkare och sjukgymnaster med helt västerländsk referensram, rekommenderar vegetariskt.
Förutom att yogautövaren renar sin kropp genom andningsövningar, reningsövningar, asana osv så undviker man att belasta den med orenheter. Kött lämnar efter sig bl a syror i kroppen som i sin tur ökar risken för skador på leder när man går djupare i olika yogaställningar. Läraren bör föregå med gott exempel – även där eleven ser kostrekommendationerna mer ”på sikt”, de är ju ändå ingen uppmaning att knäcka sig. Att förbli lyhörd för den egna kroppens hälsa leder stegvis in på yogans väg i alla fall, därför kan yogaelever gå över till balanserad sattvisk kost i lagom steg, under ett balanserat sattviskt förhållningssätt.
Milan
Vegetarian, lärarutbildad i klassisk yoga (1980), Rocket Vinyasa System (2007), Sivananda (2008)
