I boken som jag läser nu skriver författaren att helgonet Patanjali menade att anledningen till att man inte är lycklig, oavsett om det är medvetet eller inte, är att man inte är i kontakt med sin sanna natur. Fram till dess att vi ”förstår” vår inre natur kommer det alltid att finnas ”tension and unhappiness” i någon form.
Och genom att vi gör yoga regelbundet så kommer vi långsamt komma närmare och närmare den vi verkligen är, och då finns det inga hinder för vår lycka, glädje.
Ovanstående kommer från en bok av Swami Satyananda Saraswati som heter Four Chapters on Freedom, där han kommenterar Patanjalis yogasutras. Ville bara dela med mig av några rader. Obs, ovanstående är min översättning av Satyanandas engelska tolkning, därav inte helt 100% korrekt.
För dig som inte känner till Patanali så är han ett helgon som är känd för att ha skrivit en skrift bestående av 196, (vissa säger 198) strofer, eller verser om yoga, som anses ha stor betydelse och innehålla yogans all visdom i ett väldigt komprimerat format.
