Anländer till Delhi halv tolv på kvällen, strax före midnatt. Har inget bagage som jag behöver vänta på, men väntar på Hektor och Maria, ett par från Menorca som jag träffade på flyget.
De följer med till hotellet som jag bokat, vi delar en taxi. Det är en lång kö för att komma ut ifrån flygplatsens parkering. Den varma, ljumna nittongradiga luften, doften är precis som alltid i Indien, jag älskar den. Väl framme på hotellet har de bara ett rum, vilket jag måste vänta på i några timmar, suck, Indien here we go. Bara för att man bokar ett rum, betyder inte det att den som hade det före mig har checkat ut eller att rummet är städat.
Yoga i Indien
Jag är trött, hungrig och vill inte alls vänta. Så kan man väl inte göra heller, jag har ju betalt och bokat för rummet! Men det är här, nu i denna situationen som vi behöver vår medvetenhet, även om det är lätt att handla utefter vår, i mitt fall irritation och känslor. Återgår till accepterandet, det är ju så som det är just nu, rummet blir ledigt snart…Minns återigen hur det är att vara här, alltid samma sak.Indien är ett land som verkligen prövar tålamod, acceptans och att ta saker och ting för vad de verkligen är, inte bara hur man vill att de ska vara. Jag får sedan mitt rum, somnar gott efter att ha stoppat i öronpropparna.
Ensamt blir aldrig ensamt i Indien
Vaknar nästa dag för att gå och äta frukost med paret, de kommer inte. Äter gröt med banan och honung, något som för det mesta smakar gott i Indien, men man får smala alla möjliga sorters varianter på gröt…Det är nästan tomt i restaurangen, tre bord har varsin deltagare. Jag slår mig ner ensam vid ett bort, strax så kommer en kvinna och frågar om hon får slå sig ner.Hon kommer från Norge och har varit i Ammas ashram. Vi får en trevlig pratstund, sedan beger jag mig för att köpa en tågbiljett. Väntar länge, på mannen som ska hjälpa mig. Han frågar mig vad jag vill åka, och går in på datorn, det långsamma internet gör mig rastlös. Tankarna far runt i huvudet – men kom igen då. Nu. Snabbt. Den västerländska strukturerande och snabba sättet att göra saker och ting gör sig påmint, vilket infinner sig som en stark frustration inom mig.
Jag vill få en biljett imorgon
Han säger sedan att det är fullt. Jag frågar om det verkligen är säkert, om det inte finns någon annan biljett? Han säger att det är fullt igen. Jag tänker att: well, detta är ju Indien, det går ju alltid att få biljett här, vill så gärna åka iväg imorgon. Kommer ut på gatan och möter paret, hänger med de till Connaught Place. De ska till en turistbyrå, så det verka bra, tänker att jag kanske kan få hjälp med biljetter där.
Ingenting är vad det ser ut att vara
Jag går med dem, mannen styr, de letar efter något de inte kan hitta, grälar, går fram och tillbaka. Efter en timme inser jag att han inte alls letar efter en turistbyrå utan ett hotell. Jag bestämmer mig för att vika av, hittar ett ställe där jag bokar mina biljetter. Det ser fint ut, fräscht, verkar dyrt. Alla har kostymer och ser fräscha ut, sitter bakom sina datorer. Jag ber om hjälp, den väldigt hjälpsamma damen hjälper mig. Självklart fanns det biljetter redan nästa dag. Perfekt. För denna utmärkta service som gjorde bokandet av resan så lätt fick jag betala ca 20 kr. Efter mina tre resor i Indien har jag lärt mig hur jag vill resa, att lägga till 20 kr, få sitta i ett ac rum en stund och bara få biljetter i handen, precis dagen efter, det är guld värt!
Är extremt hungrig nu, letar efter någon vegetarisk restaurang och hittar ett ställe där det står veg. Thali. Under måltiden kommer kyparen förbi var tredje minut för att fylla på min tallrik, första gången det händer i Indien för mig. Min dyraste måltid i Indien, någonsin, 250 Rs, ca 50 kr.
Efter det tar jag en riksha tillbaka till Main Bazaar, där jag bor. Jag gillar det området, det är en gata, fylld med affärer, kaos, kossor, försäljare och turister. Boendet är billigt och jag har säkert bott där mer än en månad totalt så det känns tryggt och hemma där.
Just look madam…just look madame…just look madame…
klart man kan bli trött på det, men de första dagarna är det oftast ganska mysigt, charmigt…en cirkus som aldrig tar slut..det händer alltid något…någon som börjar prata med en, och så nästa…kanske säger man ja till något äventyr, eller så styr man bara med bestämda steg, dit man ska…Jag letar efter ett annat hotell, tittar på rum och vissa är så sunkiga. Det tar aldrig slut, det ena är värre än det andra, och jag är inte kräsen, har nog blivit mer kräsen med åren, men vissa rum är bara för snuskiga…
Kärlek vid första ögonkastet?
En man som äger ett hotell, börjar prata lite mer, springer iväg och hämtar chai te, bjuder in mig till hans kontor. Han frågar som vanligt de vanliga frågorna, om jag har pojkvän. – Ja, jag glömde ringen dock. Hihi. Är man inte gift, så är det fritt fram, så ibland säger jag att jag är gift, bara för att de ska fatta att jag är upptagen och inte vara så jobbiga, de ger aldrig upp liksom. Han säger att han blir kär i mig om jag tittar på honom. Jag skrattar. Blir påmind om för några år sedan, när jag och min pojkvän + fler andra volontärer är ute på landsbygden, en man där vill gifta sig med mig, bryr sig inte om Paul (min kille), och blev skitsur när jag säger att det är på riktigt. Det är verkligen för dem som, är man inte gift så är det fritt fram. Han ville att jag skulle bo där i deras by, stanna där, i en liten hydda…tänk hur livet skulle kunna vara?
Allt är så annorlunda här
männen, eller kanske snarare killarna, är annorlunda här. Han som bjuder mig på teet är manager för hotellet, men känns mer som en liten pojke än en man. Jag säger att jag måste gå (det är sant, ska träffa paret), han övertalar mig att stanna, tiden är inte som i Sverige. Paret är inte där när jag kommer fram till vår mötesplats. Går till mitt rum, de kommer och knackar. Vi käkar, eller jag är fortfarande mätt efter lunchen så jag dricker bara te, färsk mynta/pepparmint i varmt vatten. Vi sitter på hotellet, Anoop, deras tak restaurang och myser. Paret beställer pizza, servitören kommer tillbaka fyra gånger, med en läsk och frågar vad de vill ha. Hektor säger att han inte vill ha några kryddor på pizzan, men det är starkt kryddat när maten kommer in.
En dusch på huk under kranen
Efter maten följer jag med dem till deras rum, de betalar 450Rs (ca 80 kr) för dubbelrummet, de har varm dusch, med en stark stråle (min droppar bara). Går och shoppar, de är stenhårda när de ska köpa något, prutar tills de får ner det till 200Rs (ca 40 kr )för byxa och tröja, jag skäms nästan. Visst, vill man pruta lite, men det är ju schysst om det känns fair i alla fall. Tar en dusch sedan, eller rättare sagt, jag sitter under kranen eftersom duschen är för svag och bara ger ifrån sig några droppar. Blir återigen påmind på hur lyxigt det är att ha en fungerande dusch med varmvatten. Klockan är halv tio, jag är helt slut. Har inte ens varit här ett dygn och jag har upplevt så mkt. Känner mig ren, underbart! Här blir man jätteskitig, bara man är ute några timmar i Delhi, min vän kommer på besök och vi käkar shahi paneér på taken..
