Home Om yoga Meditationsteknik

Meditationsteknik

by Milan

Yogas bortglömda grundstenar, del 4:

Grundläggande meditationsteknik

 

Vissa punkter återfins i flera meditationsskolor, exempelvis att samla kroppen och uppmärksamheten i några sekunder i början, och att under meditation hålla andningen lugn, spontan, fri med ryggen helt rak men avspänd, vilket är viktigare än vad man använder för meditationsställning, sittkudde, meditationspall, eller stol. Meditationsobjektet som t ex mantrat eller andetagen hålls i fokus utan att pressa. I periferin får strömmen av tankar komma och gå utan att dömas eller värderas. Genom övning uppkommer allt längre luckor i den.

Lätt bara i början

Meditation är mycket enkel så länge den flyter på enligt kursboken, vilket sällan håller mer än några minuter. I daglig meditationsutövning ingår även sega pass då ”det mesta känts fel”. Det viktiga då är att inte ge upp. Mycket av motståndet kommer av att ”trygga” omedvetna inkörda spår och hang-ups håller på at släppa, trots att medvetandet inte märker mer än just seghet och att sinnet känns klarare efter meditationen. Egot vill fortsätta känna sig oumbärligt, gillar inte riktigt att bli skickat på en stunds semester, och uppfinner allt smartare smitvägar ur meditationen. Men svaret på nya tankar och smitförsök är alltid det samma: att om och om lugnt återföra meditationsobjektet till fokus, utan att värdera situationen. Sinnet hålls sattviskt – dvs ledigt, öppet, iakttagande, förnöjsamt, balanserat, lugnt men vaket.

Gunas

Även yoga och meditation påverkas av de tre Gunas (grundläggande egenskaper/drag i medvetandet och i universum): Sattva – klar, ljus, ren och balanserad,  Rajas – rörlig, aktiv, energisk, viljestark, Tamas – mörk, tillbakahållande, ignorant. De uppträder inte en i taget, snarare i en mix som varierar över tiden. Så även i meditationen. Gränsen mellan flyt och icke-flyt är inte skarp, då och då under meditationstiden glider sinnet in i en dimmig gråzon, anar mer och mer att strömmen av tankar nog börjat tränga ut meditationsobjektet, tills det vaknar tillräckligt för att reagera. Det gäller att reagera tidigt men lagom starkt, inte forcerat. För att komma ur ”flum” i gråzonen (tamas-överskott) behövs alltså en smula aktivt förhållningssätt (rajas) i en handling, men för mycket leder rakt in i andra vägdiket, en spänd ansträngd koncentration (rajas-överskott). Ett sattviskt förhållningssätt är bortom dragkampen mellan dessa två.

Meditation som ett förlopp

De mest användbara meditationsmetaforerna utgår inte från tillstånd utan från vägen och förloppet, från en engagerad uthållig aktivitet. Att jaga genvägar till kickar och medvetandetillstånd leder lätt vilse. Har du kanske upplevt en överjordisk kick uppe på en Alptopp, Kebnes sydtopp eller Glittertind? Vad var det som ledde dit? Gissningsvis att du outtröttligt och jordnära, men ändå uppmärksamt, satte ena benet framför andra. Ibland armen också. Fick skavsår, damm, regn och lera upp över öronen. Kanske halkade till och skrapade knäet. Vad var det då som ledde vidare: att sätta sig med baken i regnpölen och deppa (tamas-överskott), att överreagera och krossa en sten mot bergsidan (rajas-överskott, av storlek XL dessutom), eller att muntra upp sällskapet med att ”trötthet är bara av psykiskt ursprung”, ta ett djupt andetag i fjälluften och åter sätta ena benet framför andra (sattva)? 

Mäktiga utsikter eller insikter är en bonus men just under meditation behandlas de som alla andra intryck och tankar – genom att om och om flytta mediterandet tillbaka till fokus. Toppbestigning går inte riktigt ut på att bosätta sig i en igloo på toppglaciären, njuta av utsikten, och sluta använda benen. Kan det vara just därför som den gör det lätt att se egots litenhet i en oändlig värld? 

Retreattankar, metatankar, metafysiktankar, lärartankar, omvälvande tankar, icke-verbala tankar, m fl tankar

En fallgrop (inte utan komiska inslag) efter att ha börjat med meditation och även senare på workshops, retreater eller lärarkurser, är att vissa tankar ”råkar” få en särställning under meditationen, tillåts ibland slinka in i fokus före meditationsobjektet, därför att de känns mer ”värdefulla” än andra tankar (än en gång: bevittna utan att värdera)… Det gäller särskilt tankar som på olika sätt försöker ”förbättra” själva meditationen. Egots smitväg blir svårare att genomskåda än när strömmen av tankar handlade om uppenbara vardagsrester och banala associationer (glömt köpa ris, shit… en likadan matta satt jag och mediterade på för ett halvår sedan, lustigt…)

Några exempel (du hittar säkert flera om du tänker efter)

– Retreattankar, t ex: äntligen här, bör inspirera flera att hänga med… vilka spirituella framsteg… vilken urbra/urknäpp retreat förresten… Haft en lycklig/gräslig barndom…

– Metatankar (tankar om tankar) t ex: den här luckan i tankeströmmen bådar ju gott… (vilket i sig var en tanke)

– Metafysiktankar (vanliga när en tradition betonar tro eller metafysik – se även ett separat inlägg här), t ex: det här måste vara det o det upphöjda tillståndet, jag tror jag just upplevt kontakt med plan/gud/ängel XY…

– Lärartankar, t ex: nu kom jag på hur man skall lära ut meditation…

– Omvälvande tankar, t ex: ditt livs manusidé, affärsidé, romanidé…

– Icke-verbala tankar (tankar i vid mening), träsmak m fl kroppsförnimmelser, allmän irritations- eller lyckokänsla, sådant som inte är ord men inte mycket till meditation heller…  

Det korta svaret på alla tankar under meditationen, genialiska som korkade, behagliga som obehagliga, är att om och om lugnt återföra meditationsobjektet till fokus, utan att värdera dem och utan att forcera. Tankar som tankar. Fåglar flyger högt och lågt, hjärnor tänker högt och lågt. Det är deras natur. Under meditation hör det hemma i periferin. En tanke som verkligen är så livsavgörande som den kändes under meditationen kommer i regel tillbaka efteråt också. Inte trots att man släppte tanken och återvände till meditationsobjektet, utan pga långsiktiga effekter av regelbunden meditation. 

Rutiner hjälper hålla vanan inne

Själva meditationen är inte mekanisk utan helhjärtad, en ”mindful” övning. Däremot förenklar det vardagen om förberedelserna runt omkring går på rutin, ungefär som inför tandborstning eller solhälsning. Det underlättar också om man åtminstone dagarna innan avstår från nikotin, alkohol, kött, socker, koffein, droger osv. Efter en tids regelbunden övning talar kroppen tydligt om när det blivit dags att definitivt kasta av sig hela ”ryggsäcken” från tonåren. 

En bra meditationstid är på morgonen eller före kvällsmaten. Vatten eller osötat örtte fungerar före meditation medan mat kan störa och passar bättre efteråt. En avskild nyvädrad plats, gott om ljus för att inte somna till, ett toalettbesök innan, lugna tider som fungerar varje dag, en sitthöjd som gör att ryggen kan hållas rak länge och andningen fri. Allt sådant blir inövade kringrutiner. Under en semester, retreat eller workshop kan man gärna ta sig tid att göra även allt detta till en ”mindful” miniritual, att tona in på platsen och tiden. 

Pranayama och asana görs naturligtvis inte heller mekaniskt men passar in före meditationen därför att de förbereder sinnet för den. De underlättar en hel del men är inte ett absolut krav, så meditation passar även en övertränad, konvalescent, kroppsligt sjuk, mycket gammal, eller kroniskt trött. Min kropp brukar ”påminna” mig att det behövs ett förlängt meditationspass t ex efter intensiv fysisk träning. Den tillräckligt friske och vige kan prova att lägga meditationspasset sist i flödet (dvs efter asana) i några dagar och sedan först i flödet, för att själv se poängen med meditation efter asana. 

Milan, yogalärare (över 30 års erfarenhet av yoga och meditation)

Egen hemsida >>

Yogayamas hemsida >>

[fusion_builder_container hundred_percent=”yes” overflow=”visible”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”no” center_content=”no” min_height=”none”]

Meditation i Siddhasana och Bhajravi mudra (Dhyana mudra)

Meditation i Siddhasana

[/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]

Vi använder cookies för att förbättra och anpassa upplevelsen samt för att analysera besökstrafiken. Genom att använda hemsidan godkänner du användningen av cookies. Jag godkänner Läs mer