En morgon i den gångna veckan vaknade jag som vanligt till mitt alarm. Kroppen ömmade efter hård träning dagarna innan och jag tänkte att detta om någon var en morgon som jag var mer än befogad att stanna kvar i sängen och sova några timmar extra istället för att gå upp och yoga. Jag stängde av alarmet och drog täcket över huvudet. Men det gick bara inte att somna om. Hur gärna jag än ville övertyga mig själv om att det var sömn jag behövde nu, så var en undermedveten del av mig mycket tydlig med att det faktiskt var dags för yoga nu och att det var vad jag behövde.
Efter ca 45 minuter gav jag med mig och gick upp, duschade och yogade.
Vad är det egentligen som håller tillbaka när det kommer till att yoga eller utföra andra aktiviteter för att må bra? För mig handlar nog största delen om rutin. Får jag ihop en dygnsrytm där yogan är en del av dagen så tar det nästan emot att skippa den delen. Det handlar nog helt enkelt om att våga bryta vanor och skapa nya.
