Home Om yogaYogafakta "Allt liv är yoga"

"Allt liv är yoga"

by Leia

Det menar Sri Aurobindo, en indisk mystiker, yogi, poet och filosof som levde 1872-1950. Men vad menade han egentligen? Hur kan allt liv vara yoga? Är inte yoga kroppsställningar och andningsövningar?

För att undersöka vad han menade, måste vi först förstå att vad vi än riktar fokus mot i våra tankar så kan det ses ur olika perspektiv. Säkert såg Sri Aurobindo hela tillvaron ur det allra högsta/vidaste/djupaste möjliga perspektivet. Och då ställs saker och ting på sin spets. Ur detta, yttersta perspektiv ter sig det vi kallar ”livet” kanske ungefär som en flod som flyter fram genom tiden. Och vad är det som händer längs flodens väg? Jo, med ett ord: yoga.

Utveckling mot enhet
Yoga är sanskrit och brukar översättas med ”förening”. Om allt liv är yoga, är allt liv således förening. Det kan verka knäppt att hävda att allt liv är förening i en värld överfull av olösta konflikter. Men om vi tänker oss livet som en flod så ser vi att det är i ständig rörelse och förändring. Det är en process. Och kanske finns det en utveckling inbyggd i denna process. Det ansåg åtminstone Charles Darwin och även Sri Aurobindo som skrev många tjocka böcker om det mänskliga medvetandets evolution. Vad han menade med att allt liv är yoga var kanske att allt liv är förening som process, snarare än som tillstånd. En process av utveckling där allt levande söker och längtar efter en slutgiltig förening, eller enhet.

Men allt är redan enhet, paradoxalt nog…
Sett ur detta perspektiv kommer ju genast våra ansträngningar på yogamattan i ett nytt ljus. Jag har hållit på med yoga som den lärs ut av Skandinavisk Yoga och Meditationsskola i över tio år och även prövat andra yogaformer. Parallellt har förstås mitt liv pågått med sina ”ups and downs”. Och tack vare alla utmaningar jag mött på min väg har jag allt mer kommit att inse sanningen i påståendet att allt liv är yoga. Inte bara solhälsningen, växelandningen och kobran, utan även allt jag (upp)lever utanför yogamattan kan ses som yoga. För det är faktiskt sant att jag djupast sett lever mitt liv utifrån en längtan efter förening och enhet. Men det paradoxala som livet också lärt mig se är detta: Den enhet jag söker går aldrig att finna – för den finns redan. Här i detta nu.

Yogans mål är att gå bortom sinnet
Hur går då detta ihop? Ja, i våra tankar går det inte alls ihop. Livet kan inte samtidigt vara en process som rör sig mot enhet och redan vara denna enhet. Livet kan inte samtidigt vara förening som process och förening som tillstånd; yoga som process och yoga som tillstånd. Vårt tänkande sinne kommer aldrig att kunna smälta det. Aldrig! Och just därför kan vi aldrig finna den enhet vi söker. För allt vårt sökande sker inom sinnets begränsade värld – en värld där enhet aldrig kan existera. Och vi är så identifierade med sinnet att vi inte känner till något annat. Hela vårt liv, inklusive vår egen identitet är oupplösligt förenat med vårt tänkande sinne. Men ändå är det yogans yttersta mål att gå bortom detta; bortom det vi känner som ”jag” och ”mitt liv”.

Kontrasten mellan mångfald och enhet
Det kommer ständigt nya yogaformer. Kanske är det ett tecken i tiden. Vår tid är mångfaldens tid och vi söker ständigt nya upplevelser, nya smaker. Poweryoga, viryayoga, livsyoga, bikramyoga, ansiktsyoga, yinyoga, skrattyoga… Listan växer och växer. Men vad är syftet? Vad är meningen och målet mitt i mångfalden av yogaformer? Många håller på med yoga för att förbättra sin hälsa. Utmärkt. Inget fel med det. Yoga är bra för hälsan. Men det yttersta målet för yogis och yoginis i alla tider är och har alltid varit att uppnå enhet; den enhet som alltid finns bortom sinnet. Den enhet vi är. Och mitt i denna enhet utspelar sig livets fantastiska fyrverkeri av mångfald…

Enhet i mångfald – bara hjärtat vet vad det betyder
Sri Aurobindo är upphovsman till en ”inre” yoga som han kallade Integral Yoga. Dess vision är ”enhet i mångfald” för hela mänskligheten. Det är en vision av både och. Att bejaka både livets enorma, berusande mångfald och enheten bortom – men ändå mitt i – allt detta. Denna enhet är i min erfarenhet Det Största Mysteriet. Den är essensen i livet; kärlekens djupaste lockrop; sanningens vackraste bön… Med den här artikeln vill jag påminna mig själv och alla yogautövare om att det är denna Enhet som är alla yogaformers paradoxala essens. Ta in detta så djupt du kan – och glöm det sedan. För när sinnet glömmer, kommer hjärtat ihåg: allt liv är yoga.

Bilden kommer fran sriaurobindosociety.org

Skribent: Svante

Vi använder cookies för att förbättra och anpassa upplevelsen samt för att analysera besökstrafiken. Genom att använda hemsidan godkänner du användningen av cookies. Jag godkänner Läs mer