Ayurveda är ett flertusenårigt läkesystem som ser till hela människan, inte bara hennes sjukdomar. Många människor lider av ohälsa i vårt samhälle och större resurser än någonsin läggs på medicinsk forskning. Vi konsumerar mer läkemedel, går på fler dieter och äter mer light-produkter än någonsin och ändå blir vi sjukare och fetare ju längre vår utveckling för oss.

Vi saknar balans och inre frid
Det samhälle vi har skapat har inte lyckats producera friska, hälsosamma och harmoniska människor. Vi har lyckats med att skapa bekvämlighet och omedelbar stimulans för våra rastlösa sinnen, men de flesta av oss saknar balans, hälsa och inre frid. Vi distraheras och stressas konstant av yttre omständigheter som hindrar oss från att se vår inre natur. Vår kontakt med vårt ursprung har gått förlorad i dagens ökade tempo och ständiga jakt på framgång. Vi stressas av nya trender, konsumtion, media, ökad information och ny teknologi. Vi lever i konstgjorda miljöer, äter konstgjord mat och stimulerar våra sinnen med intryck som stressar oss. Resultatet kan vi se i form av ett ökat antal utbrända, kroniska sjukdomar, våld och missbruk. Något i vår livsstil stämmer tydligen inte överens med vad som skapar harmoni och inre frid i livet.
Det är många faktorer som spelar in och vi behöver öva upp vår förmåga att skilja på vad som får oss att blomstra och utvecklas i en positiv riktning och vad som påverkar oss negativt. Vår inre observationsförmåga är en viktig nyckel i detta arbete.

Ayurveda som ett helande verktyg
Ayurveda ger oss ett holistiskt synsätt som hjälper oss förstå vår omvärld och oss själva. Det är ett verktyg som öppnar upp dörrar av förståelse med nya insikter. Läkekonsten hjälper oss att finna balans och utveckla vår medvetenhet, vilket ger utrymme för våra individuella egenskaper att manifesteras och blomstra. Med ökad inre styrka och balans kommer en personlig tillit som för oss i direkt kontakt med vår inre guide. Vi lär oss att se vad som gynnar oss och vad som skapar disharmoni och negativitet i våra liv. Det handlar inte om att tvinga sig till förändring, men med kunskap och ökad medvetenhet växer viljan att uppleva högre nivåer av inre harmoni och tillfredsställelse. Då är inte steget mot en positiv förändring långt borta och små yttre justeringar skapar stora inre förändringar. Vi lär oss vad välmående innebär allteftersom vi utvecklas och reser i vårt växande medvetande. Ayurveda ämnar till att skapa harmoni inom alla områden i livet.

En ökad medvetenhet skapar hälsa
Vår fysiska och psykiska hälsa står i nära relation till varandra. En god fysisk hälsa bidrar till en god mental hälsa och en god mental hälsa påverkar vår kropp positivt. Det kan dock vara svårt att styra våra tankar och känslor att alltid fungera som vi vill. Vi kan däremot utan större svårighet påverka vår fysiska hälsa direkt genom vad vi stoppar i oss och hur vi behandlar vår kropp. Regelbunden fysisk träning tillsammans med en balanserad kost, påverkar hela vårt välbefinnande och ger oss bättre balans inom alla områden i livet. När vi rör på oss och äter vad naturen ämnat för oss, påverkar det även vår mentala utveckling, vilket i sin tur gör oss mer medvetna och klarsynta.

Yoga öppnar upp kropp och sinne
Yoga-asanas, pranayama och massage är speciellt bra, eftersom de öppnar upp blockeringar i vår fysiska kropp, som samtidigt öppnar upp mentala blockeringar och begränsningar i vårt sinne. När vi uppnått en god fysisk balans har vi bättre grund för att hantera problem samt att enklare utforska djupare aspekter av vårt medvetande. Ayurveda tillsammans med yoga kan systematiskt ta oss från den fysiska dimensionen genom den energetiska, mentala och astrala, för att slutligen uppnå spirituellt medvetande.
Finn din unika konstitution och läs mer i nummer 2, beställ tidningen genom att skicka ett mail till info@omyogaom.se!
Av: Atmashanti

Meditation 

Meditation i Siddhasana

Bland yogaövningar som ser bedrägligt enkla ut intar nog meditation en förstaplats. Har man inte kunnat något liknande sedan barnsben? Naturupplevelser, musik, koncentrerad konstnärlig eller kroppslig aktivitet får en då och då att glömma sig själv, tiden, och allt annat, så att en ständig ström av tankar i sinnet upphör. Sinnet blir stilla men samlat, spontant uppslukat av det man har i fokus, allt perifert glöms bort för stunden. Vad är det då för speciellt med meditation? Bland annat teknik och självdisciplin för att påverka den här naturliga processen med viljan, att få den regelbunden och varaktig. Det låter enkelt men tar år av regelbunden övning i vått och torrt. Och precis som med asana är det just en spirande insikt om att allt ”kräver sitt”, att man sår först och skördar sedan, som får en del nybörjare att lägga av i förtid.  

Det enkla som blivit det svåra

I vår tid fäster dessutom etiketten meditation på vad som helst – även på sådant som sätter ramen före innehållet, enligt samma ”logik” som gör yoga liktydig med ”rätt” matta och klädstil… Men även yviga referenser till olika sorters mytologi, livsåskådning, tro, gudavärld, tradition, skola, sekt, land, stad, lokal, personlighet, klädsel, yttre ritual, eller upprepade skutt mellan flashiga meditationsobjekt (yantras, mantras, musik, natursköna platser, visualiseringar) kan avleda från kärnan, från utövandet. Det är det enkla som blivit det svåra i Väst. De skenbart enklaste meditationsteknikerna, de utan meditationsobjekt, t ex Shikan taza (i zen) eller Bortom tomheten (i tantrisk yoga), är svårast att lära. 

Pattabi Jois hade sagt att yoga är ”99 procent praktik och 1 procent teori”. Zenlitteraturen uttrycker det att ”zen handlar om att sitta”. Zenmästaren Rinzai roshis bevingade paradox att en zenbuddhist skall vara ”kapabel att döda Buddha” hade, förutom flera bottnar, en poäng i att ingen tillhörighet, tro, eller kult, kan någonsin mäta sig med egen praktik. Med roshi Philip Kapleau’s ord: ”Reading about enlightenment is like reading about nutrition when you’re hungry. Will it fill your belly?” Zen ställer egot bokstavligen mot väggen. Sittande mot en tom vit vägg blir invanda smitvägar ut i tankar och associationer, bort från närvaron i kroppen och i nuet, helt uppenbara. Också Bhagavad Gita återkommer till outtröttlig osjälvisk övning och ett vaket men iakttagande förhållningssätt, bl a i Gita 4-18, “He who seeth inaction in action and action in inaction, he is wise among men”. Så kunde t ex intensiv träning av asana (eller av budo, bågskytte osv i Zen-tempel) bli avspänd koncentration, och meditationspasset bli en stilla handling. 

Inåtvändhet?

Då och då möter man fortfarande en gammal seg och opåläst invändning mot meditation som något alltför inåtvänt för Västvärlden, något som inte hör hemma i Nordens storstäder där ju religioner för länge sedan spelat ut sin roll. Men att damma av ”inåtvändheten” och ”religionen” är att blanda bort begreppen. En gemensam nämnare genom tiderna har faktiskt varit att meditation varvats med fysiska övningar och med manuellt eller konstnärligt arbete. Alltså inte frånvaro från vardagen utan tvärtom, mer närvaro. 

Fördelen med de fysiska inslagen, t ex asana, är dels att de förbereder kroppen och sinnet för meditationen vilket minskar risken för olika felsteg, dels att de förenklar uppföljningen för läraren. Om allt skulle handla uteslutande om att öva sinnet skulle läraren bli helt beroende av att eleven i en handledningssituation lyckas ge en ärlig verklighetstrogen beskrivning av sitt meditationspass, i och med att övningen inte syns utifrån (zen kringgår problemet genom att göra även synliga inslag som kroppshållning och andning till en del av meditationen).    

Dhyana

Tidigare gjorde man skillnad i språket på meditation och meditation, att öva upp ledig koncentration och ”one-pointedness” resp att utöva djupmeditation hette olika (yoga: Dharana – Dhyana, zen: Joriki – Zazen). Det är den senare (dhyana) som vid daglig utövning nystar sig ner till ens innersta och till livets kärna. Det spelar ingen större roll vad skolan och övningen kallas – dhyana (sanskrit), chán (som dhyana kom att uttalas norr om Himalaya) eller zen (som chan förvandlades till i japanskan).

 Det blir lättare om aktiviteten, situationen, platsen, meditationsobjektet (om man har ett) hålls fria från associationer, för att minska på mentalt ”bråte” som utmanar uppmärksamheten genom att passera revy i början av varje meditationspass. Därför har inramningen i framförallt zen hållits påfallande enkel och fri från prål. Zentraditionen är inte ens teistisk, så inte heller ”religionsstämpeln” håller. Att ha satt meditationen främst handlar inte om tro i vanlig mening. Bara om tillit till vägen, till sättet, till att tekniken fungerar, något som underbyggs dag för dag med egna erfarenheter. Inte mer konstigt än tillit till carving-tekniken på skidor eller stapling-tekniken i huvudstående. Man provar, finslipar, slipas, inser själv. Också i Väst finns meditationsskolor som t ex norska Acem som föredrar psykologins språk och förklaringar framför religionens. Inom yrken med höga krav på omdöme och reaktionsförmåga (flyg/rymd mm.) har det även gjorts tester och längre studier med kontrollgrupper för att mäta effekten av olika sorters (daglig) meditation.

Lika gammal som människan

Meditationens historia är minst lika gammal som människans. Hur mycket däggdjuren ägnar sig åt meditation är en definitionsfråga, men det går att hitta likheter som t ex att hjärnvågorna hos vissa djur ”varvar ner” då och då, ungefär som när hjärnvågorna i en mänsklig hjärna under meditation går ner till alfa-rytm. Meditation är äldre än världsåskådningar, religiösa system, eller filosofi. En högst subjektiv personlig iakttagelse är att ju mindre religiösa inslag i en meditationsskola eller tradition, ju mer praktiskt instruktiv blir den så snart det handlar om att lära och fördjupa användbar meditationsteknik. Även i tekniken går det att hitta beröringspunkter mellan olika skolor. Men det får bli nästa inlägg. 

Milan, yogalärare (över 30 års erfarenhet av yoga och meditation)

Egen hemsida »

Yogayamas hemsida »

Grundläggande meditationsteknik

Vissa punkter återfins i flera meditationsskolor, exempelvis att samla kroppen och uppmärksamheten i några sekunder i början, och att under meditation hålla andningen lugn, spontan, fri med ryggen helt rak men avspänd, vilket är viktigare än vad man använder för meditationsställning, sittkudde, meditationspall, eller stol. Meditationsobjektet som t ex mantrat eller andetagen hålls i fokus utan att pressa. I periferin får strömmen av tankar komma och gå utan att dömas eller värderas. Genom övning uppkommer allt längre luckor i den.

Lätt bara i början

Meditation är mycket enkel så länge den flyter på enligt kursboken, vilket sällan håller mer än några minuter. I daglig meditationsutövning ingår även sega pass då ”det mesta känts fel”. Det viktiga då är att inte ge upp. Mycket av motståndet kommer av att ”trygga” omedvetna inkörda spår och hang-ups håller på at släppa, trots att medvetandet inte märker mer än just seghet och att sinnet känns klarare efter meditationen. Egot vill fortsätta känna sig oumbärligt, gillar inte riktigt att bli skickat på en stunds semester, och uppfinner allt smartare smitvägar ur meditationen. Men svaret på nya tankar och smitförsök är alltid det samma: att om och om lugnt återföra meditationsobjektet till fokus, utan att värdera situationen. Sinnet hålls sattviskt – dvs ledigt, öppet, iakttagande, förnöjsamt, balanserat, lugnt men vaket.

Gunas

Även yoga och meditation påverkas av de tre Gunas (grundläggande egenskaper/drag i medvetandet och i universum): Sattva – klar, ljus, ren och balanserad,  Rajas – rörlig, aktiv, energisk, viljestark, Tamas – mörk, tillbakahållande, ignorant. De uppträder inte en i taget, snarare i en mix som varierar över tiden. Så även i meditationen. Gränsen mellan flyt och icke-flyt är inte skarp, då och då under meditationstiden glider sinnet in i en dimmig gråzon, anar mer och mer att strömmen av tankar nog börjat tränga ut meditationsobjektet, tills det vaknar tillräckligt för att reagera. Det gäller att reagera tidigt men lagom starkt, inte forcerat. För att komma ur ”flum” i gråzonen (tamas-överskott) behövs alltså en smula aktivt förhållningssätt (rajas) i en handling, men för mycket leder rakt in i andra vägdiket, en spänd ansträngd koncentration (rajas-överskott). Ett sattviskt förhållningssätt är bortom dragkampen mellan dessa två.

Meditation som ett förlopp

De mest användbara meditationsmetaforerna utgår inte från tillstånd utan från vägen och förloppet, från en engagerad uthållig aktivitet. Att jaga genvägar till kickar och medvetandetillstånd leder lätt vilse. Har du kanske upplevt en överjordisk kick uppe på en Alptopp, Kebnes sydtopp eller Glittertind? Vad var det som ledde dit? Gissningsvis att du outtröttligt och jordnära, men ändå uppmärksamt, satte ena benet framför andra. Ibland armen också. Fick skavsår, damm, regn och lera upp över öronen. Kanske halkade till och skrapade knäet. Vad var det då som ledde vidare: att sätta sig med baken i regnpölen och deppa (tamas-överskott), att överreagera och krossa en sten mot bergsidan (rajas-överskott, av storlek XL dessutom), eller att muntra upp sällskapet med att ”trötthet är bara av psykiskt ursprung”, ta ett djupt andetag i fjälluften och åter sätta ena benet framför andra (sattva)? 

Mäktiga utsikter eller insikter är en bonus men just under meditation behandlas de som alla andra intryck och tankar – genom att om och om flytta mediterandet tillbaka till fokus. Toppbestigning går inte riktigt ut på att bosätta sig i en igloo på toppglaciären, njuta av utsikten, och sluta använda bena. Kan det vara just därför som den gör det lätt att se egots litenhet i en oändlig värld? 

Retreattankar, metatankar, metafysiktankar, lärartankar, omvälvande tankar, icke-verbala tankar, m fl tankar

En fallgrop (inte utan komiska inslag) efter att ha börjat med meditation och även senare på workshops, retreater eller lärarkurser, är att vissa tankar ”råkar” få en särställning under meditationen, tillåts ibland slinka in i fokus före meditationsobjektet, därför att de känns mer ”värdefulla” än andra tankar (än en gång: bevittna utan att värdera)… Det gäller särskilt tankar som på olika sätt försöker ”förbättra” själva meditationen. Egots smitväg blir svårare att genomskåda än när strömmen av tankar handlade om uppenbara vardagsrester och banala associationer (glömt köpa ris, shit… en likadan matta satt jag och mediterade på för ett halvår sedan, lustigt…)

Några exempel (du hittar säkert flera om du tänker efter)

- Retreattankar, t ex: äntligen här, bör inspirera flera att hänga med… vilka spirituella framsteg… vilken urbra/urknäpp retreat förresten… Haft en lycklig/gräslig barndom…

- Metatankar (tankar om tankar) t ex: den här luckan i tankeströmmen bådar ju gott… (vilket i sig var en tanke)

- Metafysiktankar (vanliga när en tradition betonar tro eller metafysik – se även ett separat inlägg här), t ex: det här måste vara det o det upphöjda tillståndet, jag tror jag just upplevt kontakt med plan/gud/ängel XY…

- Lärartankar, t ex: nu kom jag på hur man skall lära ut meditation…

- Omvälvande tankar, t ex: ditt livs manusidé, affärsidé, romanidé…

- Icke-verbala tankar (tankar i vid mening), träsmak m fl kroppsförnimmelser, allmän irritations- eller lyckokänsla, sådant som inte är ord men inte mycket till meditation heller…  

Det korta svaret på alla tankar under meditationen, genialiska som korkade, behagliga som obehagliga, är att om och om lugnt återföra meditationsobjektet till fokus, utan att värdera dem och utan att forcera. Tankar som tankar. Fåglar flyger högt och lågt, hjärnor tänker högt och lågt. Det är deras natur. Under meditation hör det hemma i periferin. En tanke som verkligen är så livsavgörande som den kändes under meditationen kommer i regel tillbaka efteråt också. Inte trots att man släppte tanken och återvände till meditationsobjektet, utan pga långsiktiga effekter av regelbunden meditation. 

Rutiner hjälper hålla vanan inne

Själva meditationen är inte mekanisk utan helhjärtad, en ”mindful” övning. Däremot förenklar det vardagen om förberedelserna runt omkring går på rutin, ungefär som inför tandborstning eller solhälsning. Det underlättar också om man åtminstone dagarna innan avstår från nikotin, alkohol, kött, socker, koffein, droger osv. Efter en tids regelbunden övning talar kroppen tydligt om när det blivit dags att definitivt kasta av sig hela “ryggsäcken” från tonåren. 

En bra meditationstid är på morgonen eller före kvällsmaten. Vatten eller osötat örtte fungerar före meditation medan mat kan störa och passar bättre efteråt. En avskild nyvädrad plats, gott om ljus för att inte somna till, ett toalettbesök innan, lugna tider som fungerar varje dag, en sitthöjd som gör att ryggen kan hållas rak länge och andningen fri. Allt sådant blir inövade kringrutiner. Under en semester, retreat eller workshop kan man gärna ta sig tid att göra även allt detta till en ”mindful” miniritual, att tona in på platsen och tiden. 

Pranayama och asana görs naturligtvis inte heller mekaniskt men passar in före meditationen därför att de förbereder sinnet för den. De underlättar en hel del men är inte ett absolut krav, så meditation passar även en övertränad, konvalescent, kroppsligt sjuk, mycket gammal, eller kroniskt trött. Min kropp brukar ”påminna” mig att det behövs ett förlängt meditationspass t ex efter intensiv fysisk träning. Den tillräckligt friske och vige kan prova att lägga meditationspasset sist i flödet (dvs efter asana) i några dagar och sedan först i flödet, för att själv se poängen med meditation efter asana. 

Milan, yogalärare (över 30 års erfarenhet av yoga och meditation)

Egen hemsida >>

Yogayamas hemsida >>

Meditation i Siddhasana

Bandha.

Från kroppshållning till energieffektivisering

Bandha betyder att hålla tag i, lås, och i yoga kroppslås/energilås. Ett av engelskans översättningsalternativ, restraint, betyder band, tyglande, återhållande, behärskning, självkontroll. Muskelsammandragningen i bandha påverkar livsenergiflödet i kroppen. Som mycket annat i yoga börjar det med förbättrad asana och utvecklas till ett inflytande över organ, reflexer eller funktioner som ligger utanför viljans direkta kontroll. 

Tre steg

Tillämpningen och muskelkraften varierar lika mycket som översättningarna. Både i klassisk tantrisk yoga och i Hathayoga Pradipika är bandha en av grundstenarna men idag är den mest känd som ett sätt att förbättra asana. Traditionellt var tre nivåer samtidigt tre steg i inlärningen (se Uddiyana bilder): först att känna in punkten eller området, sedan att ta i fullt ut för att öva upp kontrollen där, och slutligen att snabbt aktivera mesta möjliga bandha med minsta möjliga ansträngning, under ett avspänt sattviskt förhållningssätt. Gamla ”gymyoga- och flåskurstips” är till viss hjälp i början men hurtfrisk muskelaktivitet över ett alltför stort område kan hindra denna tredje nivå, den som blir till hjälp såväl i asana/pranayama som i allt pappa inte berättade när han lärde mig Mahabandha i tonåren… Lätt snabbaktivering av bandha ger ett stöd i alla sammanhang. 

Sivanandaskolor m fl avråder oerfarna yogautövare från bandha. Åtminstone något års erfarenhet av pranayama med andhållning (kumbhaka) underlättar märkbart. Full bandha görs på frisk och tom mage/blåsa/tarm, så den naturliga tiden är morgon snarare än kvällsklasser. 

Täpper till energiläckor

Bandha täpper till kroppens energiläckor och kan till vardags kombineras med andning och fokuserad närvaro för att bli varse omedvetna smårörelser/pillande, nagelbitning, tuggummituggande, vanemässig konsumtion av snask, snus/tobak/alkohol, tidningar, reklam, TV, osv. Varje gång man registrerat en liknande läcka, återgår man lugnt till andning och lätt bandha för att spara energin till något roligare. Översatt till Västs referensram, energieffektivitet ger personlig effektivitet även där ett målinriktat västerländsk angreppssätt sviktat. Naturlig självkontroll slipar obemärkt bort ett påtvingat kontrollbehov.

Fyratillhållarlås  

1. Jalandhara bandha låser strupen medan man håller andan inne. I full Jalandhara förs nacken bakåt och hakan neråt. Luftstrupen dras samman ungefär som om ett överdrivet Ujjayi-ljud helt strypt luftpassagen. Jala betyder bl a hudmembran, det syns nämligen på huden mellan nyckelbenen att den åker in lite. 

2. I Mula bandha låter man perinealmuskeln låsa ”roten” innanför mellangården (även vida nytolkningar har dykt upp, som involverar större delen av bäckenområdet). Man kan visualisera att roten dras uppåt (in i kroppen) vid inandning och dras samman vid utandning. Med övning börjar man hålla en lätt sammandragning kontinuerligt under lugn andning. Mula betyder rot, bas, grund och Muladhara är kroppens mest jordnära chakra. 

3. Uddiyana bandha (och kriya) räknas även till reningsövningar i klassisk yoga. Man låser buken medan andan hålls ute. Det är fullt synligt, och därmed ett åskådligt och praktiskt bandha-läromedel. Kombinationen Uddiyana – Jalandhara – Mula kallas Mahabandha, det stora eller ståtliga låset. Regelbunden full Uddiyana stärker bukpartiet och kroppshållningen, underlättar kroppens utrensning, stimulerar matsmältning, och masserar inre organ. Man kan stegvis bygga på med rörelser (kriya) där buken rör sig in och ut (Uddiyana, Agnisara, Nauli – se bilder). Andhållning ute ger dels en automatisk paus från sinnesintrycken vilket lugnar sinnet och vänder det inåt, dels ett undertryck som drar in full Uddiyana nästan lika lätt som när tyg fastnat i dammsugarmunstycket. Ofta räcker det att böja knäna (och ev ryggen, lätt) medan man tömmer lungorna med kraft, sedan räta ut dem halvvägs, under andhållning ute, medan tummarna trycker fast muskelfästena mot pubisbenet i Uddiyana stående. Efter viss övning börjar konturer av inre organ framträda utan märkbar ansträngning. Uddiyana betyder att flyga uppåt, vilket beskriver både kroppsförnimmelsen och rörelsen som syns i full bandha.   

4. Setu bandha låser benen och praktiseras ofta i stående asana, skulderstående, prasarita padottanasana-serien, och bakåtböjningar. Benen, framförallt låren, är aktiva med lätt inåtvridning. Det syns om man håller t ex ett yoga-block mellan lårmusklerna ovanför knäna: medan man intar full bandha åker blocket automatiskt en aning inåt mellan musklerna. Setu bandha betyder brovalv. I Setu bandha asana (låg brygga) underlättar den för benen att förbli rakt utsträckta.

Ett självtest

Efter att ha övat Mahabandha i ett par månader kan man avsluta sin vanliga pranayama som t ex Kapalabhati (Shining Skull, forcerade utandningar) med att hålla andan inne tills det börjar kännas ansträngande, samtidigt som man tar tiden. Efter djupandning gör man en ny runda pranayama och en ny andhållning men håller nu lätt mahabandha (helst samtidigt med tillhörande mudra) under andhållningen utan att pressa sig, och klockar tiden igen. Andhållningen känns i regel kortare trots att tiden nu blivit längre. Som sagt, inflytande över sådant som ligger utanför viljans direkta kontroll.  

Milan, yogalärare (över 30 års erfarenhet av yoga, däribland bandha)

Hemsida >>

Anspänning – avspänning ger polaritet och omväxling på yogamattan och i vardagen.

Efter att ha stått på armarna/huvudet som man står på bena eller använt bena som man använder armarna har du kanske undrat varför du svettats lika mycket som på en intensivjympa fast utan att få ens hälften så mycket träningsvärk efteråt? Förutom att asanaträning inte leder till en mängd små bristningar i din muskelvävnad och förutom att pranayama minimerar syreskuld (och därigenom mjölksyra) så är trollformeln mot mjölksyra djupavslappning. Den tillhör yogans grundstenar men det betyder inte att den är lätt att stoppa i fack.

Skenet bedrar

Även om ”asana” ingår i namnet (Savasana, mer sällan Mrtasana eller ”död mans ställning”) så är den en korsning av kroppsträning, andning, mental träning, visualisering, fysiologi, psykologi, magi… Hur många gånger har man inte känt sig frestad att ta lätt på den förresten, så enkel som den ser ut. Men skenet bedrar. Kort efter min första yogalärarkurs 1980 fick jag tag på en bok av en australiensisk narkosspecialist som för egen del föredrog yoga framför bedövning. Det handlade om progressiv avslappning i djup Savasana som doktorn, till grannarnas förskräckelse, tränade ovanpå glaskrosset (!) på toppen av sin trädgårdsmur. Redan i första kapitlet märkte man tydligt att Savasana utövas på ett oräkneligt antal nivåer, som de flesta asanas. Och de sista tio-tolv årens förskjutning mot intensiv fysisk yoga talar för mer Savasana än någonsin. Efter intensiv aktivitet bör den ta en kvart till halvtimme som motvikt: intensiv vila och tillbakadragande från sinnena. Att verkligen gå in för båda delarna är stärkande, inspirerande, omväxlande, ibland omvälvande. Över motpolerna leds man stegvis in på harmonin i mitten. Samtidigt förbereder Savasana för meditation genom att försätta sinnet i en lugn avspänd vakenhet medan kroppen sjunker in i djup vila.

En halvtimme i Savasana ger..

Räknat skralt i återhämtningsvärde motsvarar en halvtimme i djup Savasana omkring en sömncykel, dvs över 1½ timmes sömn, men i bägge två är djupet lika viktigt som tiden. Nygamla trender som musik, rökelse osv. är ungefär som väggen och andra hjälpmedel när man lärde sig stå på armbågarna eller huvudet: de känns trygga i början men står sedan i vägen för nästa nivå. Så lagom är bäst.T

Tips för en djupare Savasana

Viktigast är gott om syre, varma filtar och helst golvvärme, dämpat ljus och en lugn omgivning utan intryck utifrån. I en större yogaskola är det också praktiskt att i schemat lägga klasserna (som slutar med förlängd Savasana) sist på dagen, så att ingen annan blir drabbad om avslappningen drar över tiden. Ett sätt (av flera) att leda avslappningen är rösten. Det är vanligt i Sivananda, Satyananda, m fl yogatraditioner och fungerar såväl under den första fasen av Savasana med an- och avspänning kroppsdel för kroppsdel som under inledningen av den andra, försjunkande. Oavsett metod är det sedan viktigt med några minuters tystnad mot slutet där man odlar förmågan att slappna av på djupet helt på egen hand. Avspänd egen andning, särskilt varje utandning, får då fungera som avslappningsledare – ungefär som när vi utvecklar stressfri effektivitet i vardagen. Trevlig resa! Milan

Milans hemsida>>

Yogayama.se>>

Itsyogastockholm.se>>

Allt fler yogautövare reser till Indien för att uppleva yogan i dess ursprungliga miljö. När hettan tar över södra Indien, då blommar våren och sommaren i Rishikesh i norr, vid foten av Himalaya. Här är ett utkast från en artikel jag skrev i den tryckta yoga tidningen, om YOGA om.

Rishikesh blev känt på sextiotalet när Beatles och många världskändisar besökte TM-gurun Maharishi Mahesh Yogi i hans ashram för att lära sig om österländsk filosofi, yoga och meditation.

Här finns ett myller av ashram där kurser av varierande längd erbjuds; alltifrån några dagar upp till flera månader. Få städer i Indien har ett sådant rikt utbud av ashram och för en yogafantast är det skäl nog att ta sig hit för att söka i sitt inre och lugna sinnet med hjälp av yoga och meditation.

Kvinnor och män från hela världen, unga som gamla, indier och heliga män – alla möts här sida vid sida med ett gemensamt intresse: att utforska sitt inre.

Rishikesh är en av Hinduismens främsta pilgrimsorter och inkörsporten till jordens mäktigaste bergskedja – Himalaya. Rishikesh betyder Profeternas port och det sägs att platsen fick sitt namn när Gud uppenbarade sig för helgonet Raibhya Rishi vid floden Ganges, i formen av ‘Lord Rishikesh’. De flesta pilgrimer börjar sin pilgrimsfärd upp i Himalaya härifrån. Det gör även resenärer och yogaentusiaster, fast de tar sig snarare över till byarna Ram Jhula och Lakshman Jhula, som liger i utkanten av staden, på andra sidan Ganges.

Biltrafiken här är minimal och bebyggelsen består i huvudsak av ashram med ghats – breda trappor ned till Ganges – samt gästhus, restauranger och butiker. Här väljer de flesta resenärer och yogafantaster att bo eftersom majoriteten av ashram och yogaklasser finns belägna här.

Ashramen ligger tätt och affischerna överglänser varandra med sina erbjudanden om yoga och alternativa behandlingar som ayurveda, massage och reiki healing.

Den långa artikeln finns i sin helhet i tidningen om YOGA om.

Kolla in trailern på YouTube här>>

Click here to view the embedded video.

För att undersöka vad han menade, måste vi först förstå att vad vi än riktar fokus mot i våra tankar så kan det ses ur olika perspektiv. Säkert såg Sri Aurobindo hela tillvaron ur det allra högsta/vidaste/djupaste möjliga perspektivet. Och då ställs saker och ting på sin spets. Ur detta, yttersta perspektiv ter sig det vi kallar ”livet” kanske ungefär som en flod som flyter fram genom tiden. Och vad är det som händer längs flodens väg? Jo, med ett ord: yoga.

Utveckling mot enhet
Yoga är sanskrit och brukar översättas med ”förening”. Om allt liv är yoga, är allt liv således förening. Det kan verka knäppt att hävda att allt liv är förening i en värld överfull av olösta konflikter. Men om vi tänker oss livet som en flod så ser vi att det är i ständig rörelse och förändring. Det är en process. Och kanske finns det en utveckling inbyggd i denna process. Det ansåg åtminstone Charles Darwin och även Sri Aurobindo som skrev många tjocka böcker om det mänskliga medvetandets evolution. Vad han menade med att allt liv är yoga var kanske att allt liv är förening som process, snarare än som tillstånd. En process av utveckling där allt levande söker och längtar efter en slutgiltig förening, eller enhet.

Men allt är redan enhet, paradoxalt nog…
Sett ur detta perspektiv kommer ju genast våra ansträngningar på yogamattan i ett nytt ljus. Jag har hållit på med yoga som den lärs ut av Skandinavisk Yoga och Meditationsskola i över tio år och även prövat andra yogaformer. Parallellt har förstås mitt liv pågått med sina ”ups and downs”. Och tack vare alla utmaningar jag mött på min väg har jag allt mer kommit att inse sanningen i påståendet att allt liv är yoga. Inte bara solhälsningen, växelandningen och kobran, utan även allt jag (upp)lever utanför yogamattan kan ses som yoga. För det är faktiskt sant att jag djupast sett lever mitt liv utifrån en längtan efter förening och enhet. Men det paradoxala som livet också lärt mig se är detta: Den enhet jag söker går aldrig att finna – för den finns redan. Här i detta nu.

Yogans mål är att gå bortom sinnet
Hur går då detta ihop? Ja, i våra tankar går det inte alls ihop. Livet kan inte samtidigt vara en process som rör sig mot enhet och redan vara denna enhet. Livet kan inte samtidigt vara förening som process och förening som tillstånd; yoga som process och yoga som tillstånd. Vårt tänkande sinne kommer aldrig att kunna smälta det. Aldrig! Och just därför kan vi aldrig finna den enhet vi söker. För allt vårt sökande sker inom sinnets begränsade värld – en värld där enhet aldrig kan existera. Och vi är så identifierade med sinnet att vi inte känner till något annat. Hela vårt liv, inklusive vår egen identitet är oupplösligt förenat med vårt tänkande sinne. Men ändå är det yogans yttersta mål att gå bortom detta; bortom det vi känner som ”jag” och ”mitt liv”.

Kontrasten mellan mångfald och enhet
Det kommer ständigt nya yogaformer. Kanske är det ett tecken i tiden. Vår tid är mångfaldens tid och vi söker ständigt nya upplevelser, nya smaker. Poweryoga, viryayoga, livsyoga, bikramyoga, ansiktsyoga, yinyoga, skrattyoga… Listan växer och växer. Men vad är syftet? Vad är meningen och målet mitt i mångfalden av yogaformer? Många håller på med yoga för att förbättra sin hälsa. Utmärkt. Inget fel med det. Yoga är bra för hälsan. Men det yttersta målet för yogis och yoginis i alla tider är och har alltid varit att uppnå enhet; den enhet som alltid finns bortom sinnet. Den enhet vi är. Och mitt i denna enhet utspelar sig livets fantastiska fyrverkeri av mångfald…

Enhet i mångfald – bara hjärtat vet vad det betyder
Sri Aurobindo är upphovsman till en ”inre” yoga som han kallade Integral Yoga. Dess vision är ”enhet i mångfald” för hela mänskligheten. Det är en vision av både och. Att bejaka både livets enorma, berusande mångfald och enheten bortom – men ändå mitt i – allt detta. Denna enhet är i min erfarenhet Det Största Mysteriet. Den är essensen i livet; kärlekens djupaste lockrop; sanningens vackraste bön… Med den här artikeln vill jag påminna mig själv och alla yogautövare om att det är denna Enhet som är alla yogaformers paradoxala essens. Ta in detta så djupt du kan – och glöm det sedan. För när sinnet glömmer, kommer hjärtat ihåg: allt liv är yoga.

Bilden kommer fran sriaurobindosociety.org

Skribent: Svante
Se visavagen.nu>>

Ulrica Gulz har utformat en egen form av yoga som hon kallar för Fibroyoga.
Hon har själv erfarenhet av fibromyalgi sedan 23 år tillbaka och under fem års tid var hon helt oförmögen att klara av någonting själv.– Jag gick in i en total kris, kunde knappt förmedla mig med omvärlden och gick in i en extrem smärtbubbla. Ulrica var helt beroende av sin man och i många år kunde hon inte göra något alls, inte ens tvätta håret. Hon var nära att hamna i rullstol när hon var som sämst.

Den tuffa vändningen
Efter mycket värk och smärta började hon med kinesisk akupunktur vilket blev vändningen. Därefter började hon att mentalt träna Qi gong och sedan kom hon i kontakt med yogan.
– Jag började jobba väldigt intensivt med yogan och märkte vilken otrolig effekt yogan hade. Redan då började jag anpassa yogan utifrån mina förutsättningar, det är så som jag jobbar med Fibroyoga idag. Man kan inte köra vanliga pass utan man behöver anpassa yogan utifrån individen. Det gick ganska snabbt, kroppen började fungera igen och jag gjorde det bara för min egen skull och för att se vad som hände med kroppen, säger hon. Ulrica berättar att det var ett otroligt arbete med mycket utrensningar och motstånd.
– Kroppen är ju som ett hus med väggar, där musklerna minns allting. När man börjar jobba med yogan så kommer allt upp. Det är verkligen ett arbete som man åtar sig – om man vill bygga om sig själv från grunden och det är det man måste göra – för att komma tillrätta med det, säger Ulrica.

Att kunna ge och ta emot
Själva grunden i Fibroyoga är kundaliniyoga men Ulrica har utvecklat och anpassat den särskilt för människor som lider av fibromyalgi. Även utbrändhet och depression räknas in här då de har samma typ av obalanser i kroppen och ofta är uttryck för samma grundproblematik. Ulrica berättar att det handlar mycket om självkärlek, självacceptans samt att kunna ge och ta emot.

Yoga – ett sätt att förändra på djupet
Idag har Ulrica svårt att föreställa sig ett liv utan yogan. Hon törs knappt tänka på det och vet inte hur långt hon hade kommit med de andra metoderna.
– Yogan ger stabilitet, det är en tydlig metod och man kan leva med yogan. Sjukgymnastik kan man inte leva med på samma sätt. Jag tror aldrig att jag hade mått så här bra som jag gör idag och jag hade nog inte fungerat som mamma utan yogan. Under många år kunde jag inte vara delaktig i min familj. Nu har jag två barn och kan verkligen vara med i familjen igen, det känns viktigast. Mina barn är också delaktiga i yogan. Gör man något som symptomlindrar förändrar det ju inget av ens grundläggande livsmönster och beteende. Med yogan har man en möjlighet att verkligen förändra på djupet och det är det som gör skillnad. Fortfarande när jag började på yogalärarutbildningen var jag otroligt mycket sämre än idag även om jag fungerade. Jag hade jättesvårt för många saker. Nu, sista året är det en enorm skillnad. Jag kan knappt förstå det själv, nu gör jag ju i princip allting, avslutar Ulrica.