Veckan har ägnats åt arbete.

I måndags var Shiva Rea på yogayama, och dagen gick åt till detta event. Var på studion under dagen och stämde av med mina vackra vänner Estelle och Eva inför kvällen. De ordnade så otroligt fint för workshopen, studion glänste (som alltid), salen var full av mattor (48 st!), blommor, ljus. Och i matsalen dukade Hanna upp till fest för Shiva, musikerna och assistenterna. Tack!!!

Hämtade Shiva på Arlanda, assisterade klassen på kvällen. : ) Det var spännande att assistera Shiva, jag försökte bara känna in vad yogisarna kring mig hade för behov av stöd, låta dem gå djupt i sin yogaupplevelse utan att störa – men stödja. Lite massage i balasana. Visa vinklar i olika pulsation vinyasas, som är unika för Shiva och var nya för de flesta. Och komma med klossar till någon som behövde support för att komma upp i tittibhasana. Det var så häftigt! Hon kom för första gången in i den asanan, och blev så lycklig. Efteråt kom hon fram till mig och tackade och sken som en sol. Glädje! Jag hade själv gått in i tittibhasana på samma sätt under helgen i Gotland, så jag visste hur skönt det kändes …

I tisdags morse vaknade jag med ett stort “ÅH! Nu ska jag vara HEMMA i 6 månader!” Det känns häftigt. Landa. Jorda. Bygga. Arbeta. Och inte packa en enda resväska. Eller, jo… det är klart jag ska. Till Ängsbacka Yogafestival t ex. Men det är peanuts i jämförelse med fyra resor till andra sidan jorden det sista halvåret … [New York i november, Panama i januari, LA i februari, LA i maj]

Nu laddar jag för min Prana Flow sommaryoga. I parken i Stockholm. Yay! Ska jobba-flowa fram två sköna klasser nu. Och yoga in mig på dem i två veckor.

Dessutom skriva klart intervjun med Shiva Rea till Om Yoga Om. Redigera ett par hundra bilder från LA och Gotland. Och hitta fler jobb, så att jag får hyran betald också i sommar. : ) [Söker extrajobb. Kan allt!]

Och glädja mig åt första utkristalliserade delen av höstyogan som börjar 19 augusti! Skrev kontrakt igår. Försöker komma ihåg att nypa mig själv i armen någon gång emellanåt, och förstå att jag faktiskt lever min dröm. Stolt är jag. Och grymt tacksam.